Vad är kärlek
Kärlek är varmt, pirrigt, spännande, tryggt, berg-och dalbana, enkelheten själv och svårigheten själv.
Kärleken, som till min familj och vänner är livslång, liksom kärleken kan vara övergående, kärleken kan ta slut och man kan tvinga kärleken att ge upp för att kunna gå vidare i livet.
Kärleken till en avliden person, har man ändå en grundkärlek till, men efter ett tag så omvandlas en del av kärleken till saknad, tomhet och fina minnen.
Kärleken till sin älskade öppnar dörrar till hjärtat som man inte visste om, man blir oerhört sårbar men även väldigt stark.
Föräldrakärleken är okomplicerad samtidigt som den kan göra så ont, är ens barn ledset så lider man oerhört med dem, man vill sina barn allting gott i världen, samtidigt som, att det inte är så livet fungerar, tyvärr. Man måste gå på några svårigheter och ledsamheter för att lära om livet, resa sig och gå vidare. Livets skola!
Men hjärtat gör inte mindre ont för det, när det händer.
Den värme som sprider sig när man känner de där små händerna på sin kind, när man ser dem lyckas m ngt och växa flera meter, eller som häromkvällen när jag la sonen:
- Sov gott nu vännen, så ses vi imorgon, mamma älskar dig!
- Mäh, mamma vad tror du jag gör med dig då? Jag älskar dig så jag kan dö!
Värmen rusar rätt fint genom kroppen av att avsluta kvällen med en sån kommentar, på ett himmelshärligt sätt :)
Kärleken till vännerna är av en annan karaktär, man älskar dem villkorslöst för dem de är, man finns där för dem, man anförtror sig för dem, man "ältar" problem och garvar sig lealös, man har en oerhörd trygghet hos dem, men hjärtat går inte sönder om man inte ses hela tiden, men kompiskärleken ter sig som så, att man kan sakna oerhört.
Jag har även en kärlek till mitt jobb, mat, bakning, musik, simning,datorn, resor etc. Jag skulle förmodligen bli oerhört ledsen om jag inte fick syssla med mina favoritsysselsättningar som jag älskar, men jag skulle kanske inte bryta ihop...
Så vad är Kärlek?
Kärleken är underbar på sitt speciella vis, det är en lycka att få uppleva den, som jag önskar att alla ngn gång i livet får upptäcka...
Kärleken uppfattas på så många sätt beroende på vem man frågar och vilken livssituation som man befinner sig i...Det finns inga rätt å fel i hur man uppfattar och upplever Kärleken...
För att reda ut denna komplexa fråga skulle nog behövas decimetertjocka avhandlingar, men näe...
Jag är lycklig för jag har min version av det jag tycker är Kärlek, som jag upplever nu och det räcker långt för mig!
Kramar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar