Det mest självklara å viktigaste är ju mina barns födelse...
Även en vänskap, som jag träffade för första gången för bra precis 5 år sen, connectade på en gång, så himmelsfin, förändrade mycket hos mig även om vi högst sällan ses...Men där blir det alldeles för personligt...
Det jag tänker berätta för Er...
Ett ögonblick som förändrade allt,
var dagen då jag blev antagen på kockutbildningen...
Riksintag, 20 platser/ år, erfarenhet från kök...Kunskaper som jag på pappret ej besatt...
Men jag ville å med vija mina vänner, kommer man långt...
Jag skrev ett brev från djupet av mitt hjärta, där jag berättade om min dröm, de ringde upp å jag fortsatte att prata mig till en plats...
Efter den längsta helgen i mitt liv, ringde de upp och sa: Välkommen!
*lycka*
Det året lärde jag mig så mycket,,,
allt från att ensam inte alltid är starkast,
till Maten, råvaran, kreativiteten, stressen, den hårda chargongen, skapandet, stoltheten över sina prestationer...
Jag fick äran att känna de mest härliga människorna, de finaste lärarna, de galnaste resorna och de jobbigaste resorna,
jag jobbade till mig en praktikplats hos en av de mer framstående, detta land har att Erbjuda...Fick honom som referens vilket tyder på att jag var bra, för hårdare mentor/ lärare är nog svårt att uppbringa...*stolt*
Jag gav mig tusan på redan innan start, att som gröngöling å ett visst handikapp av att vara helt ny på golvet, skulle jag prestera mig till toppen av detta gäng...Och ja, inge ödmjukhet nu, jag var bra, riktigt bra ;)
Fullärd blir man aldrig i detta yrke, men man kan bli jä-igt duktig...
"Foliekokt", Citronmarinerad kycklingrulle på örtsallad, vitvinsbräserade svartrötter samt en limeaioli, en förrätt som jag skapade på skolans förberedande gesällprov :)
Idag,
jobbar jag fortfarande som kock, har slitit en hel del på axlar å rygg redan, försökt tagit mig därifrån m järnvilja...men...
mitt öde vill tydligen annorlunda...
jag kommer hela tiden tillbaka till kockandet, vilket jag älskar och skulle bli en mycket olycklig liten människa om jag inte fick skapa...så kanske ska jag inse att det är där jag hör hemma ;)
Se så där ja,
Ett ögonblick som förändrade allt,
får la bli:
När jag blev antagen på kockutbildningen :)
Kramar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar