Som en totalurkramad disktrasa...
I det skicket befinner jag mig nu, efter 6 av 13 dagar på sjukhus, med sorg, ovisshet och hopp.
Självklart finns man där, det är inte frågan om man orkar eller har möjlighet.
Man GÖR det bara....
...av omtanke och av kärlek...
De egna smällarna kommer sen, när den värsta tiden är över
Och för mig kom den överfallandes i helgen...totaldäckad av trötthet...
ändå
Positiv, jätteglad för det betyder att vår fina mår bättre, så nu kan vårt få komma...
...................................................
Summa summarum:
Imorgon flyttas vår fina från Akademiska till Intensiven i Bollnäs :)
Hon är "för frisk" för att ligga på en avdelning, där vi under dessa intensiva dagar har sett så många okända människor förlora ngn nära, sett dem bryta ihop, höra hulkandet och snörvlandet...Så jag förstår att vi är lyckligt lottade, för vår fina vägrade ge upp kampen om livet.....
Och det är jag evinnerligt tacksam och lycklig för :)
Lång resa kvar att göra, men vi slipper iaf alla förbenade mil i snöoväder... ;)
Kramar i massor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar