På att få ett telefonsamtal, så jag kan göra allt d andra som ska göras idag,,,
På att få en tvättstugetid, å tvätta upp allt som ligger, men vågar inte gå t tvättstugan ifall denne person väljer att ringa på hemtelefon, å jag kan inte missa detta samtal,,,
På att dottern slutar skolan, så vi kan fara å köpa present t sonen som fyller 9 år på fredag,,,
Mest av allt hyperventilerar jag, för att imorgon tar jag klivet över tröskeln till den ärofyllda åldern av 35!!!
Inget ont om alla de vackra, fantastiska som redan tagit det klivet,,,
Men personligen,,,
Känns det som att dö en bit, är det nu man ska ha gjort allt? Vara så där äckligt lycklig, rik, trygg och tillfreds med sig själv och med sitt liv?
Jag har av ngn anledning fått för mig att just denna ålder, är "det" sträcket"???!
Och i såna fall, är jag inte där än...
Så idag väntar jag även på att komma till ro och inse att livet förmodligen ser exakt likadant ut imorgon när jag vaknar...
Kramar,,,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar