Men Åååhh!!!
Tror mitt hjärtat gick i tusen delar nyss...
Var å handlade lite mat å träffar min underbara, goa dotter :) Hon var där m några kollokompisar å ledare...
*Kramkalas*
Fick kämpa hårt för att inte fälla ngn tår av lycka, men oj, vad långt kvar d blev tills imorgon när jag får hämta hem henne :)
Sen i måndags har hon varit där,
å jag kan för hela mitt liv inte förstå hur alla ensamstående föräldrar orkar/klarar/ fixar att vara utan sina barn så mkt för jämnan...Man missar ju halva uppväxten liksom,,,Sen förstår väl jag oxå att en separation föräldrar emellan inte är ngt ngn önskar, och att det ibland inte finns några andra val...
Men jag tänkte inte fördjupa mig, utan mest en stilla beundran till alla dessa föräldrar, vilken kraft Ni besitter,
Jag håller på dör en smula redan jag, efter 4 dagar ;)
Kramar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar