Nu så har natten kommit ännu en gång...
Har tydligen en riktigt tung period nu, för jag är helt rödgråten utan att gråtit en endaste gång, tack gode för smink ;) ( jag kan alltså inte komma ner i varv och sova ngn gång), därav mitt mindre braiga jag...
Jag vill så mkt nu och jag kan inte...jag orkar inte, jag vågar inte, möjligheten finns helt enkelt inte nu :/ Men kanske kanske, man ska aldrig ge upp drömmen...
Å nåt mer som är märkligt, mkt märkligt...
Om vi tar fenomenet facebook, där kan man ju se sina/vilka vänner som är inloggad och här visar det tydligt att man (jag???) är en vanemänniska,
för jag är van m att vissa personer är online allt som oftast samtidigt som mig, man kanske inte alltid "pratar" med henne/ honom men att se den lilla bildrutan på personen/ personerna känns ändå på ngt sätt lugnande?!
En del kanske betyder väldigt mkt medans andra är lite mer svävande, nu har det varit så för mig sen jag kom hem från Grekland
och oj! vad fejjan har varit tråkig...
Saknar den/ dessa fina, bara att veta att de finns där ngnstans vid en annan dator, gör mig glad å varm i hjärtat...
Jag inser jue att detta är helt vansinnigt, helt absurt, detta måste jue tyda på ett svårt databeroende...eller ska man kalla det fb-beroende???
Skönt blir då att få börja jobba på måndag så det blir lite folk av mig mé ;)
Å innan dess avslutar jag mina helt underbara år hos de bästaste, härligaste tjejerna på Funemässen, ska nämligen jobba lördag och söndag...
Kul att få jobba m dem, trist att behöva lämna dem, spännande att börja på nytt...
Ja ni, ser ett virrvarr av känslospel pågår hos mig för tillfället...
Bäst att försöka sova lite.
Kramar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar