torsdag 9 maj 2013

One Direction...

Är jag en directioner nu??!
Hahahaha........
Har väl aldrig upplevt något så makalöst...konstigt...
Trallvänlig pop som emellan åt låter lite som glad punk?
Söta, charmiga småkillar som levererar lr gör dem det?
Tjejerna skriker sig iaf hesa! En lite vink från ngn av dem å tjejerna skriker så jag tror dem ska svimma på studs, killarna tar ett extra danssteg å tjejernas reaktion är återigen likadan,,,
när de sedan på knagglig svenska säger: Jag älskar er, Stockholm,då tror jag att taket ska explodera och öppna sig på studs,,,
Glädje, lycka och total utmattning över att få vara sina idoler såå nära genomsyrar hela Friends Arena!
Som Mamma på plats förvånas jag själv över att jag kommer på mig att själv stå på läktare 3 och dansa loss  (trots min enormt sjuka höjdrädsla) och sjunga med i låttexter jag inte ens visste att jag hade hört...
Så, jag antar att denna gladpop å dessa killar verkligen lyckas med sin grej...
Nöjda med kvällen om än något tagna och chockade far vi återigen hemåt t syster m familj där vi huserade för natten :)
Vaknade med skitförkylningen i kroppen å febervärk i huden och huvudet,
Men,,,
Imorgon 14-timmars panna på jobbet, så nu ber vi till dem högre makterna att jag vaknar imorgon och mår hyfsat ok?
Kramar...

Inga kommentarer: